Nätpersonlighet

Idag har jag funderat på hur man uppfattas på nätet jämfört med det verkliga livet. Jag har aldrig ljugit om mig själv på nätet och jag har medvetet försökt att undvika att framställa mig själv i en alltför förskönande dager. Det är dock inte alltid så lätt att inte försköna sig själv och varför ska man berätta om alla sina skavanker, fel och brister? Gör man det i det verkliga livet? Nej, även där undviker man att svärta ner sig själv i onödan. Ibland går det väl inte att undvika, men då är det ofta ofrivilligt eller så bryr man sig helt enkelt inte. De som inte bryr sig finns även på nätet och jag behöver väl inte förklara det närmare. Jag bryr mig i alla fall. Jag använder också de tre orden ”i alla fall” allt för mycket och gärna i den ordningen också.

Jag minns fortfarande hur Lokisen någon gång i mars sa att ”Du är ju inte alls så kaxig”. Hon hade alltså uppfattat min nätpersonlighet som kaxig men reviderat den åsikten när hon träffade mig i verkligheten. Min vana trogen har jag försökt analysera mig själv och kommit fram till att det nog finns ett mått av sanning i påståendet att jag skulle vara kaxig på nätet. Jag ser mig helt riktigt inte som en kaxig person i verkligheten. Självfallet så är själva påståendet sant eftersom det är Lokisens subjektiva åsikt, men även rent objektivt så finns där substans. På nätet är det lättare att vara rättfram och ärlig. Även om ärlighet ofta uppskattas så händer det att ärligheten kan bli lite väl brutal ibland. Själv uppskattar jag nästan alltid brutal ärlighet och jag kan inte alltid skilja på den och kaxighet. Kaxighet behöver inte heller vara något negativt utan tvärtom en positiv egenskap. Zlatan vore inte Zlatan utan bara en vanlig Ibrahimovic om han inte hade sin kaxighet. Om jag anser att kaxighet är något positivt så har jag kanske ibland uppträtt kaxigt just därför. Varför är jag då inte kaxig i verkliga livet? Svår fråga, men ett enkelt svar är att jag där är hämmad och på nätet är det lättare att inte vara det.

Tokbusa blev skyldig till denna dagbok när hon igår skrev ”Inte så macho som han utger sig för att vara. Faktiskt riktigt mjuk”. Hon har alltså uppfattat min nätpersonlighet som macho och min verkliga person som en mjukis. Hon kommer säkert att hävda att jag missuppfattat henne och att hon menade något helt annat, men sån är hennes personlighet. En varg är en varg även i fårakläder. Hon kommer att undra vad jag menade med det ordstävet, men åter till ämnet. Även denna gång finns det så klart en sanning i påståendet. Det jag skriver om, kan ibland låta väldigt macho och det får jag väl skylla på mitt yrke som av många uppfattas som just macho. Tokbusa har aldrig träffat mig i min yrkesroll och privat är jag aldrig macho, speciellt inte när jag sitter och samtalar med vackra kvinnor.

För att få en tredje åsikt så frågade jag Luniebabe om hur jag framstod på nätet och jag vill nästan inte skriva hennes svar eftersom det gör mig lite generad, men en lätt rodnad sägs ju vara charmigt. Hon gav mig i alla fall följande otroliga påstående ”Du framstår som en intelligent, mysig, snäll och ordvrängande kille som är lite blyg men intresserad av andra människors liv”. Jag vet inte hur hon uppfattar mig i verkligheten, men jag lovar att det inte är ordvrängande i alla fall. Här på nätet kan man framstå som en pratkvarn fast man i verkliga livet är en tystlåten person. Det betyder inte att man tänker mindre i verkligheten, men man brukar sällan hålla en monolog på en A4 sida för någon.