När i helvete började man riva kyrkor?

När man går på bröllop så brukar det finnas små mer eller mindre fyndiga gästpresentationer. Ni vet dom där det står ”NN - barnälskande kontorsråtta med åtta katter och djävligt singel, lumparpolare med bruden.” På detta sätt blir det lite lättare att bryta isen och alla kan enkelt komma på lite intressanta samtalsämnen. Eller så är det bara för att alla singlar ska hitta varandra. Nåväl, när jag på 90-talet gick på min gnagarpolare Wallis bröllop så stod det bland annat ”troende” på min presentation. Det tog mig någon halvsekund innan jag förstod vad han menade, men sen tyckte jag att det var genialt. Sedan såg jag att det fanns flera andra som det också stod ”troende” på och nu tyckte jag det borde vara självklart för alla vad som åsyftades. Det var det inte, det var en hel del som frågade på vilket sätt vi var troende eller vilket samfund vi tillhörde. När man förklarade att det betydde att man var AIK:are så tittade de icke troende lite konstigt på en. De förstod inte riktigt hur man kunde jämföra ett fotbollslag med religion. Vi AIK:are förstod och det var gott nog för oss.

Wallis var på intet sätt först med att beskriva kärleken till ett fotbollslag som något religiöst. Runt om i världen har man många gånger nämnt fotboll och religion i samma mening. Till och med i lilla Sverige har det skrivits böcker och avhandlingar i ämnet. Den gemenskap, glädje, kärlek, dyrkan och även avsky för motståndarna som finns på en fotbollsläktare är lockande att beskriva som något religiöst.

Själv tror jag inte på något högre väsen, så för mig är nog faktiskt AIK det närmsta jag kommer något religiöst i mitt liv. Det tempel jag besökt för min tillbedjan under 20 år har varit Råsunda. Nu har några otrogna hädare bestämt att detta fotbollstempel ska rivas. Vi frälsta har överhuvudtaget inte varit tillfrågade. Dessa kättare vill bygga ett nytt Hammarby Sjöstad med spännande och funktionella bostäder på en plats där man dyrkat fotbollen i över 100 år.

Råsunda IP invigdes 1910 av kronprins Gustaf Adolf. Den 8 oktober 1911 slog AIK-IFK Uppsala med 3-2 på Råsunda IP och AIK tog därmed hem sitt tredje SM-guld inför drygt 1000 åskådare. Även det fjärde SM-guldet togs på Råsunda IP när man 1914 vann med 7-2 över Helsingborg inför 5 314 personer. 1921 räddade AIK Råsunda från att gå i konkurs genom att hyra anläggningen av Fotbollsförbundet. 1937 gick så en dröm i uppfyllelse och Råsunda Fotbollstadion stod färdig. Även denna gång efter ekonomiska bidrag från AIK. Sedan dess har 13 374 243 åskådare sett AIK spela 1126 matcher i denna helgedom. Råsunda har även varit platsen för VM-finaler i både herr och dam-fotboll och otaliga är de legender som beträtt Råsundas gräs.

Kyrkor skyddas av kulturminneslagen och får inte rivas. Samhället vill genom denna lag skydda viktiga delar av kulturarvet. Vi är många som idag känner en tagg i hjärtat när vi tänker på att grävskoporna snart ska sätta tänderna i vår kyrka och jämna den med marken. Det finns dock ingen lag som skyddar vår kultur och vårt arv. Det enda vi kan göra är att göra sista året till något stort och minnesvärt. Ingen AIK:are vill missa chansen att ta farväl av vår allra heligaste borg. Vi kan skapa minnen som varar i generationer. Nyblivna AIK:are som går på sina första matcher i år kan om 50 år berätta för sina barnbarn att de var med på Råsundas tid. Det sista året kommer bli fantastiskt och otroligt sorgligt på en och samma gång.

För en tid sedan pratade jag med min vän Wallis om Råsunda. Ni kan höra samtalet på podcasten nedan. Se det som en försmak på något som jag kallat Råsundaprojektet.