SvFF-Fotbollsmördare

Svenskafotbollsförbundets Disciplinnämnd har beslutat att Djurgården åläggs en straffavgift om 25 000 kronor på grund av inkastade föremål samt kränkande ramsor riktade mot domaren.

Vad man sjöng eller på vilket sätt dessa ramsor har varit kränkande redovisas inte. Det ska dock bli intressant att ta del av vilken vokabulär som är tillåten och vilken som är förbjuden enligt Disciplinnämnden. Enligt obekräftade uppgifter har man i någon form skrikit att domaren är en hora.

Aftonbladet har hittat paragrafen i SvFFs regelverk som ligger bakom beslutet. Generellt är arrangerade och gästande förening är ansvarig för sina supporters uppförande i samband med och under match.

Enligt 3 kap. 8 § kan straffavgift åläggas den som under eller i samband med match genom ord eller handling uttrycker sig kränkande mot person eller grupp av personer.

Det spelar alltså ingen roll om supportrar uttrycker sig kränkande mot domaren eller någon annan i samband med matchen, laget de supportrar kan oavsett straffas för det.

SvFF har i sin oändliga vishet öppnat portarna till en tsunami av böter då regelverket gör inte skillnad på domaren och andra personer.

Kränkande tillmälen ingår i en stor del av läktarsångerna på Sveriges arenor. Man vill psyka spelare, domare och motståndarfans för att hjälpa egna laget eller för att det helt enkelt är en del av läktarkulturen. De värsta avarterna har dock genom åren självsanerats bort och rasistiska tillmälen är nu ganska sällsynt. För en oinsatt kan det nog låta väldigt kränkande att AIK:are kallas för tattare, djurgårdare för apor, hammarbyare för pundare osv, men det är nog få av de som får ta emot smädelserna som känner sig speciellt kränkta.

Domarna verkar dock vara ett mer lättkränkt släkte.

I Sverige har vi yttrandefrihet. Yttrandefriheten kan endast begränsas genom lag. I Svensk lag finns brottet Förolämpning och enligt brottsbalken är det en gärning som består i att någon smädar annan genom kränkande tillmäle. Trots yttrandefriheten kan man alltså inte kalla någon för vad man vill. Brottet är dock inte särskilt allvarligt och kan bara åtalas av åklagare om det sker mot någon i eller för hans eller hennes myndighetsutövning, mot någon med anspelning på hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse, eller mot någon med anspelning på hans eller hennes sexuella läggning.

Ett exempel på kränkande tillmäle som bedömts som förolämpning är "jävla svartskalle". Tillmälen som inte bedömts som förolämpning är "svin och grisar", enligt obekräftad källa har även ordet hora inte bedömts som förolämpning. I vissa sammanhang och när personer säger något i affekt får man helt enkelt svälja en del utan att det ska behöva bli rättssak.

SvFF kan dock tydligen strunta i yttrandefriheten. När jag köper min biljett så ingår jag ett avtal med arrangören AIK, AIK har i sin tur förbundit sig gentemot SvFF att följa vissa regler i sina arrangemang. Man kan förbjuda fotografering, filmning, förtäring av medhavd mat och dryck, banderoller med anstötliga eller politiska texter osv. Alla dessa förbud kan jag till viss del förstå, men att förbjuda åskådarna att säga saker som de får säga utanför läktaren där går min gräns. Kan man avtala bort vad man vill? Läktaren är ändå en kvasi-allmän plats och inte någons privata vardagsrum.

Även om SvFF får och kan begränsa yttrandefriheten så är det ändå troligt och framförallt önskvärt att man vill efterlikna svensk lag och att det som sjöngs borde vara åtalbart och att domaren kan göra en polisanmälan om han känt sig kränkt. Det är mycket möjligt att jag här överskattar SvFF eller vill man verkligen ha hårdare regler på läktaren än utanför?

Vad skulle då vara åtalbart? Tattare? Ja mycket troligt då det på ett nedsättande vis kan anspela på någons etniska ursprung. Domarjävel, hora, pundare eller apa? Inte troligt av skäl som tidigare angetts.

Ordet tattare kan för den oinvigde behöva en förklaring. Benämningen tattare användes tidigare på Resandefolket. Termen anses idag nedsättande och har starka kopplingar till rasbiologiskt grundad diskriminering.

I boken Tattarplågan, av C.M. Bergstrand (1942) beskrivs tattarna på följande sätt: ”Våra dagars tattare har förmodligen som regel något zigenarblod i sina ådror, men i huvudsak är tattarsläktet säkerligen produkten av en under många århundraden försiggången blandning av asociala element, såsom frigivna trälar, förrymda brottslingar, krigsfångar, frigivna fångar, avskedade soldater, rackare, lösaktiga och lättjefulla kvinnor och andra förkomna eller utan tukt uppvuxna individer.”

Benämningen Solnatattare används ofta mot supportrar och spelare i AIK, även före detta spelare i AIK får ofta höra det kränkande tillmälet från läktaren. Exempel på hur det används kan ses här och här.

SvFF är ute på en farlig väg när man i sin alternativa rättsstat införlivar allt fler brott och utdömer straff till en part som inte begått brottet och som inte kan göra något för att förhindra brottet. Hur ska en fotbollsförening kunna hindra någon från att skrika tattare? På vilket sätt brister klubben i sitt säkerhetsarbete om någon lyckas skrika kränkande ord? Vad är nästa steg, ska fotbollsklubben straffas för att någon röker hasch på läktaren, om någon urinerar offentligt, om någon snattar en korv eller om någon klottrar på SvFF-loggan? Nej, nästan alla brott som sker på en arena måste vara individens ansvar och polisens sak att beivra.

Jag anser inte att fotbollsklubbarna ska vara fria från ansvar för vad som händer på arenan, tvärtom så ska de straffas om man brister i sitt säkerhetsarbete. Klubbarna måste dock ha en ärlig chans att göra någonting åt problemen.

Om det börjar brinna på läktaren så ska det inte ta fem minuter att få fram en brandsläckare och släcka branden. Speciellt inte om branden startat under ett derby och vid en tidpunkt då det är särskilt stor risk att någon tänder en bengal. Om en sådan brand inte släcks inom ett par sekunder så har klubben grovt misskött sitt säkerhetsarbete och riskerat människoliv. Om någon lyckas smuggla in en scooter på läktaren så är det långt allvarligare än att ha lyckats smuggla in en smällare stor som en pungkula. Om en åskådare lyckas ta sig in på plan så har man misslyckats med sitt säkerhetsarbete oavsett om åskådaren knuffar eller kramar en spelare. Klubbarna ska uppmuntras till att anordna säkra arrangemang och inte straffas för företeelser de omöjligt kan förhindra. Kränkande tillmälen kan de omöjligt förhindra och naturligtvis borde de inte straffas för detta.