Intervju med Daniel Eskils regissör till "Utmarschen 2012"

Ingen har väl missat AIK:s reklamfilm "Utmarschen 2012". På mindre än 2 dagar fick den över 14 000 visningar och blev något av en snackis på Gnagarforum. Många var undrande över de något surrealistiska inslagen och några liknande den vid något David Lynch kunde ha gjort. Då jag själv också blev nyfiken, så ställde jag några frågor om detta till regissören Daniel Eskils.

Har du läst reaktionerna på Gnagarforum och vad hade ni för förutsättningar när ni gjorde filmen?

Det känns jävligt kul att läsa vad som skrivs på Gnagarforum. Det betyder mer än något annat att höra det därifrån. Förutsättningarna för filmen var obefintliga, så vi fick rätt mycket gjort för en minimal slant som gick till utrustning. Vi är ett gäng filmarbetar-gnagare som jobbat gratis i några veckor för att få ihop den. Vi är bara stolta och glada
 att få jobba med AIK och reaktionerna har verkligen varit värt allt jobb.

Många är lite undrande över de surrealistiska inslagen?

För mig handlar filmen om att försöka visualisera alla känslor som AIK och sista säsongen på Råsunda väcker hos oss fans. Dels känslan som Tjerna har inför den här säsongen och allt som måste röra sig i skallen på honom när han springer ut på Råsunda för sista gången, det kanske även är hans sista säsong i AIK. Det försökte jag fånga och förstärka genom att placera honom ensam i ett ödsligt omklädningsrum och växla mellan vida helbilder och närbilder som fångar den nerv och fokus som Tjerna har inför match. Man kommer heller aldrig så nära inpå en spelare när man ser de från läktaren. Den nya tröjan var självklart något jag även försökte få med så därför är det många närbilder i början som visar upp den från olika vinklar.

Nästa del i filmen är ett collage av snabba bilder och är, precis som många skrivit i forumet, en sorts drömsekvens. Jag ville hitta den perfekta balansen mellan den klassiska dramaturgin med Tjerna som gladiatorn/kärnkraftverket som sitter ensam i ett omklädningsrum med dramatisk ljussättning och sen kontrasten med de oväntade surrealistiska inslagen i drömsekvensen. Liknelsen med David Lynch är den största komplimang jag skulle kunna tänka mig att få, helt otroligt att folk tänkt så.

För mig handlar drömsekvensen enbart om att skapa några bilder som bryter mot den realistiska delen i filmen med Tjerna. Min tanke och förhoppning var att de ska illustrera känslor, tankar och drömmar som fotbollen och AIK väcker. Det finns ingen logisk förklaring till varje bild eller exakt vad de betyder, det är bara visuella idéer som väcker tankar hos mig själv och påminner om konstiga drömmar jag haft som är relaterade till min besatthet och passion för det lag jag älskar.

Bollattacken?

Min tanke med den här bilden är att man ska kunna identifiera sig med den personen. Han står vid hörnet norra/östra och det är helt tomt i övrigt på en plats som brukar vara fullt med folk innan match. Han kollar rakt in i kameran, samtidigt som Ted läser "Attack" och det studsar en boll på marken. Jag försöker skapa en bild som till en början uppfattas som helt normalt och realistiskt men snabbt visar sig ha en surrealistisk touch eller twist. Något oväntat som faktiskt kan hända, men samtidigt uppfattat som omöjligt. Något som bryter mot den realistiska och förväntade bilden. Bollarna är på väg att träffa honom men faller till marken innan de gör det.

Alla händerna över ögonen?

Rätt enkel/simpel idé som bygger på att vi är massor av fans på läktarna som alla gemensamt vill "blunda" eller inte orkar kolla när det går dåligt och alla händer representerar mängden fans.

Mannen som ligger på en stol på plan?

Min pappa som jag sitter på östra med. Han är ett äldre fan som hållt på AIK hela sitt liv och han sitter på läktaren i samma stol under flera år. När han skriker i filmen så har jag lagt in det öronbedövande ljudet från hela norra stå. Som att hans lilla röst representeras av alla fans på läktaren. Att han ligger ner på gräset och att jag vänt bilden är för mig en lek med perspektiv och det känns som om han hänger kvar på gräset som är en vägg. Ingen djupare tanke än så. En lek med komposition bara.

Kommentatorn som stirrar in i väggen?

Uppgivenheten. En kommentator som precis fått höra ett resultat från en annan arena och stirra rakt in i väggen. Bilden blir bara mer ladda och intressant än om han hade suttit i kommentator stolen med händerna i ansiktet. Den här väcker mer känslor och nyfikenhet för mig.

Den ej fungerande TVn?

Jag har aldrig suttit däruppe i logerna själv men när jag såg TV-apparaterna där så tänkte jag att det är en så pass skum grej att man har tv där när man ser matchen genom fönstret. Därför tänkte jag att det vore kul att tänka att myrornas krig på tvn får illustrera något dåligt, typ en match som går fel och sen när händerna sträcks i luften och Ted läser "vinden har vänt" samtidigt som bilder från Göteborg rullar när vi vinner guldet.

Tjernas okarakteristiska leende?

Jag tycker leendet ger en skön bild av Tjernas personlighet och skapar lite distans till vanliga gladiator porträtt av spelare som ska ut och "kriga". Den här säsongen är den kanske viktigaste i hans karriär och under hela filmen har han varit sjukt fokuserad och allvarlig men spricker upp i ett leende som känns både kaxigt och ödmjukt och ger känslan av att han tycker det ska bli så sjukt grymt att springa ut på Råsunda och ta hem guldet åt oss. Det kändes helt enkelt bara starkare än att han skulle stå där och se arg och hård ut. Det är han ändå när han spelar.

Som sagt, det här är mina tankar kring bilderna men jag har inte tänkt att någon annan ska behöva förstå dem eller att de ska ha någon logisk förklaring till sig. Det är bara ett försök att skapa bilder som kan illustrera drömmar och känslor som väcks av passion för fotboll och AIK.


Jag får ge ett stort tack till Daniel för att han tog sig tid och gav ett så utförligt svar på dom frågor många har haft om filmen.