tisdag, oktober 19, 2010

A.I.K.


Denna blogg var aldrig tänkt att bli personlig, utan bara en plats där jag kunnat samla mina AIK-filmer. Jag kommer nu att gå ifrån den principen och publicera ett gästinlägg från min fru. Bakgrunden är att jag och min fru för en dryg månad sedan förlorade vår son bara några veckor före beräknad förlossning. Hans namn skulle bli och är Andor Isak K. Genom att publicera denna text så blir Andors existens mera påtaglig och verklig, men tomrummet han har lämnat efter sig kommer alltid att finnas där. Jag lämnar nu över ordet till min fru som är bättre på det där med att uttrycka känslor.



Igår var det för en månad sedan Andor föddes. Grattis min älskade son på månadsdagen! En månad har redan gått, tiden går fort. En månad med den svåraste smärtan och den största saknaden som jag någonsin upplevt. Men vi klarade oss, vi överlevde, så jag hoppas vi klarar oss även i framtiden.

Ibland kan det hela kännas fortfarande så overkligt, delvis det att jag har varit gravid och födde en son, delvis att vi förlorade honom. Ibland tar jag fram mina gravidfoton och jag behöver titta på dem för att göra mig medveten att det var jag, jag var gravid, Andor fanns i min mage och jag väntade honom. Den glada kvinnan som jag ser där är jag. Både den här fina delen och mardrömmen som kom efteråt är sann. Men de säger så mycket emot varandra att jag känner ibland att det mörka slutet måste ha varit en dröm bara. Men jag vet att det inte är så.

Jag tänker ofta på att hur vår Andor skulle ha varit om han fick chansen att leva och växa upp. De här tankarna kommer mest när jag ser bebisar, barn, tonårskillar på bussen, i stan, jag kollar på dem nyfiket och söker Andor i dem, funderar hur han skulle ha varit...?

Jag ser honom som en vacker, lugn bebis, som gillar att sova och amma.
Jag ser honom som ett roligt, nyfiket och glatt barn som leker och springer med sina ljusa lockar, med glimten i hans blåa eller gröna ögon.
Han skulle vara lugn, tålig som sin pappa och väldigt känslofull som jag är.
Jag ser honom många gånger framför mig att springa ut på Råsunda på planen bland de andra lilla AIK-gnagisar, han vinkar mot publiken, han vinkar och skrattar mot oss stolta föräldrar. Jag ser mig själv som vinkar tillbaka med glädjetårar i mina ögon. Tack för S, vore Andor en gnagarkille redan från början. Jag ser S att ta honom med sig till matcher, ser att Andor sitter i hans famn med öronskydd på huvudet och första orden som han säger är inte "mamma" eller "pappa" utan "AIK". :-)
Oh, min lilla, lilla son, hur många gånger jag föreställde jag mig vårt vackra liv med dig. Ödet bröt det isär så himla grymt. Men varför???

Hur han skulle vara som tonåring? Han vore lång, smal och snygg. En blyg, men snäll kille, en jättebra vän, en jättebra klasskamrat, en älskande son som skulle gilla sitta i sitt rum framför datorn (som sin pappa...), skulle göra något sport kanske, men jag tror inte att det vore fotboll, eller jag kan se honom även som någon som spelar i gymnasiets musikband, t.ex. spelar gitarr. Förmodligen skulle han vara ganska envis som jag är.
Han skulle vara en jättebra make, en perfekt pappa för sina barn, han skulle ha en underbar fru, som jag skulle gilla mycket som min svärdotter.

Är jag för partiskt mot honom? Oh, nej! Jag vet, jag känner att han skulle vara en underbar människa! Han skulle vara perfekt för mig! Men hur som helst han vore, skulle jag älska honom mest i världen av hela mitt hjärta!!!

7 kommentarer:

M sa...

Jag har följt denna blogg länge men aldrig kommenterat något. Nu känns det som ett måste...

Först och främst så beklagar jag verkligen sorgen. Kan inte föreställa mig hur jobbigt det måste vara. Fick själv en son i somras och det gör ont bara att tänka på att något skulle hända honom.

Sen vill jag också tacka för filmerna som bara blir bättre och bättre.

Keep ya headset up!

M

Anonym sa...

Lider med dig.. Fortsätt kämpa! Otroiga filmer du gör blir bara bättre och bättre.

Anonym sa...

Väldigt sorgligt. Vila i frid!

Alex sa...

Jag beklagar sorgen. Men livet går vidare, dock inte utan Andor. Han är nu uppe bland alla andra fantastiska människor uppe i himmelen, Isidor Behrens, Banguras Dotter och många fler. Vilket dreamteam det måste vara där uppe. Bara fantastiska människor.
Vila i frid. Mina tankar går till er.

Anonym sa...

Vila i frid Andor. Isidor, Banguras dotter och Andor sitter säkert med flera sitter säkert och snackar AIK där uppe.

Krille sa...

My prayers are with you!

Anonym sa...

Ott vagyunk mindannyian mögöttetek. Fick gåshud bara av att läsa inlägget..Väldigt sorligt.
Talán jobban érintet mind valaki mást mert AIKra szurkolok. Talán jobban érintet mert magyar vagyok.
De biztos senkit se érintet annyira mint titeket.