Redan på 1200-talet dödade man poliser.

Redan på 1200-talet fanns länsmannen som ämbetsman i Sverige. Under 1300-talet infördes fogdeväsendet i Sverige med förebild från Tyskland. Kungen tillsatte fogdar som skulle övervaka kronans intressen inom ett visst område men fogden skulle också ansvara för ordningen och säkerheten inom sitt område. Till sin hjälp hade fogden länsmannen och denne ansvarade mer specifikt för ordningen och säkerheten.

Fogdarna har många gånger levt farligt i den svenska historien. Under det bondeuppror som inleddes 1434 och leddes av Engelbrekt Engelbrektsson gick bönderna från fogdeborg till fogdeborg och avsatte fogdar med eller utan våld beroende på fogdens motståndsvilja. Minst 24 borgar brändes ner till grunden. Fogdarna var vid denna tid vanligtvis hårdföra danskar eller tyskar och detta var till en del grunden till hatet mot dem. Den danske fogden Jösse Eriksson vars hårdhänta styre hade varit en av tändvätskorna till upproret lynchades hösten 1436 av en folkhop. Detta var ungefär ett halvår efter det att Engelbrekt själv hade yxmördats på en holme i Hjälmaren.

Nådens år 1529 dödades fogden Gottfrid Sure i Nydala av upproriska småländska bönder. Några år senare dräpte en man vid namn Nils Dacke tillsammans med bonden Jon Andersson den hatade fogden Inge Arvidsson i Möre härad. De två bönderna gick sedan till skogs men hamnade så småningom i domstol. I augusti 1538 fick de böta 40 oxar var för dråpet. All Dackes egendom gick åt och eventuellt fick han också sitta en tid som fånge i Kalmar. I början på 1542 förlorade Dacke en egendomstvist och han hämnades på fogden, som dömt till hans nackdel, genom att slå ihjäl honom. Dacke gick därefter till skogs igen och blev fredlös. Han samlade en friskara och började ett gerillakrig mot Gustav Vasa. Dackefejden inleddes i maj 1542 med att upprorsmännen slog ihjäl underfogden Nils Andersson i Södra Möre. Något senare blev häradsfogden Nils Larsson från Voxtorp tillfångatagen och avrättad med pil. Fogden Gudmund Slatte som låg sjuk på en gård i närheten dödades också. Gustav Vasa slog grymt ner upproret och bland andra avrättades länsmannen Harald från Valåker som hade gått över till Dackes sida. Kungens knektar lyckades inte ta Dacke levande, fast det var Gustavs önskan, utan han sköts ihjäl med pilar. Gustav Vasa lät ändå som hämnd avrätta större delen av Dackes släkt.